9 från Insta
Så här allahelgona-helgen, sista flämtningen av oktober, tänkte jag dela både bus & godis i form av ett oktoberkollage av bilder från bl. a mitt instagramflöde. För mer i samma stil kan ni följa mig på @littlemissfixit.
1.] Under hösten har jag dammat av min slumrande inre innebandyspelare (25 år sedan sist) tillsammans med ett härligt gäng vinnarskallar, två dagar i veckan kör vi så svetten sprutar och lungorna piper. Den bästa träningen är den som blir av och det är ju lätt att prioritera sånt som är kul! 2.] I oktober gjorde en inredarklassiker come back, Keldas milda tomatsoppa upphottad med avokado och ekologisk mozzarella. Det blev snabbt en lunchfavorit när jag började på Ikea Communications, sportad på tallriken mer ofta än sällan hos flertalet kollegor. It's a keeper. 3.] Traryd Skans, supermysigt utflyktsmål i sydvästra Småland. Förutom de nyfikna och högljudda gässen, finns det bl. a hästar, grisar, höns och getter att hälsa på. Perfekt ställe för småbarnsfamiljer, det ligger tappa andan-vackert precis vid en sjö och jag ser fram emot att få uppleva fler årstider där. 4.] Egentligen var jag på jakt efter gamla brädor att bygga ett köksbord av men istället fick jag det här blomsterbordet. Någons skräp, en annans skatt! 5.] Kanske månadens roligaste projekt var att inför en reklamfilm inreda en busskur som ett vardagsrum, i nästa vecka kan vi se slutresultatet. 6.] Och appropå roligt på jobbet, just nu tillbringar jag mina veckor med att rita om en stor arbetsplats tillsammans med Tengboms Arkitektbyrå. 7.] Något jag verkligen uppskattar är Kalmars kulturutbud. En återkommande favorit är dokumentärfilm-klubben Doc Lounge månatliga visningar. I onsdags såg jag den fascinerande filmen om Katarina Taikon, författare och människorättskämpe, skrämmande aktuellt ämne i samhällsdebatten. 8.] Mera Kalmar. Ibland är det som om önskningar verkligen går i uppfyllelse för jag har fått tjuvkika i en livsstils-/blomsterbutik som snart slår upp portarna - det hela ser mycket lovande ut och mitt blomkonto måste nog få begränsad kredit. 9.] Just i skrivandets stund är vi på väg hem från våra Älmhultsvänner Elin & Henrik där vi haft härliga dagar. Lördagslunchen tog vi traditionsenligt på fina inredningsbutiken Fröjd i Osby där varken utbudet eller pizzan gör en besviken!
Snart svänger vi in på uppfarten till Hundraåringen igen för att hinna med några av alla projekt som tenderar växa på hög inför helgerna. Imorgon blir det lite målning och dessutom ska vi premiära på det där med att stoppa egen korv. Och så klart kommer veckans Miscellaneous, stay tuned.
Foto: mobilbilder av Sara Zetterström
På skrivbordet idag
Ni som följer mig på Instagram såg kanske en entré från ett känt arkitektkontor swisha förbi i förra veckan? Den kommande månaden jobbar jag nämligen på ett inredningsuppdrag tillsammans med Tengbom, en efterlängtad kund och otroligt lärorikt. Samtidigt som jag gör detta på 100% så jonglerar jag övriga uppdrag parallellt och framför allt försöker jag planera in jobben som kommer efter detta. Idag har jag dock pappersarbete på mitt skrivbord, bokföringen måste skickas för redovisning och om en knapp timme ska jag till kontoret och träffa min adept.
Ja ni hörde rätt. Kan ni tänka er, efter det där frukostseminariet så fick jag frågan om jag ville bli någons mentor. Moi!? Känner mig otroligt hedrad och efter ett par gemensamma möten tillsammans med Nyföretagarcentrum så har vi alltså vårt första riktiga mentor/adept-möte på tu man hand idag. Jag ser fram emot att ta del av de funderingar och mål som kan tänkas komma på tal och förhoppningsvis kunna dela mina modesta erfarenheter som egenföretagare. Schhh. Säg det inte till till någon men jag tänker att det är jag som kan lära mig ett och annat på vägen...
[ o ]: Sara Zetterström
Nytt i bokhyllan - Lek tillsammans
Vad gör man när hela stans barnomsorg har stängningsdag? Gömmer sig under en sten? Nej man tar ytterligare två ungar och deras gravida mamma i sällskap och drar till Ikea för att spana in den nye lekserien Lattjo. Vansinne tänker ni, oh yes. Men faktiskt så var det inte så hysteriskt som man skulle kunna tro (Yeah right).
Ekvationen hungriga barn (faktor A) och lekkollektion (faktor B) placerad direkt vid entrén (faktor C) (ja ni hör ju att gymnasiematten var länge sedan) gick sådär så vi hann bara en snabb utklädningsrunda innan första brytet kom och restaurangen behövde uppsökas. Jamen entrén och retaurangen har ju bara en rulltrappa emellan sig tänker du, hur krånglig var den där ekvationen på en skala? Ja för det första så var det mer tur än skicklighet att min lärare i Matte C råkade vara en riktig hottie så att jag överhuvudtaget närvarade och för det andra så kanske det var just därför, jag hade fullare sjå med att drömma om honom än att träna på andragradsekvationer, som inte så mycket fastnade.
Var var jag? Jo just ja, Ikeas planlösning. Kalmarvaruhuset är tillsammans med Karlstad- och Haparanda typ de enda som är i enplan vilket betyder att en måste släppa runt barn, mormor, katt (insert valfri mer eller mindre samarbetsvillig familjemedlem) genom he - ela möbeldelen innan det serveras mat. Suck.
Men tre timmar bland köttbullar och diverse kulramar och interaktionsspel gick alldeles utmärkt att slå ihjäl kan jag säga. Därför blev det bara en ynka liten bok från den nya lekserien som följde med hem innan det var dags för kvällsaktiviteter. Jag hann inte få med mig en från entrén i den allmänna svälten men hittade den så i en kundvagn på avdelningen för husgeråd. Jag svär det var en som personalen samlat ihop prylar på villovägar i (de flesta hade nämligen prislappar) för att köra till sin rätta plats, inte någon helt random pappas som förtvivlad skulle upptäcka i kassan att hans bok var borta. Boken kostar förresten blott 79 kr med familykort (179:- utan).
En bok full med lekar in da house alltså. Det hade varit fint om det varit stängningsdag på föris idag istället så vi hade haft något att göra och inte behövt åkt till Ikea tillsammans med alla andra dårar...
[ o ]: Sara Zetterström
Mitt senaste fynd
Eller ett från i somras, om en ska vara petnoga, är den här lilla asken. Perfekt till att hålla ordning på smyckena bredvid sängen på natten eller gömma osexiga öronproppar i dagtid och för några guldtior var den min. Extra plus för att det är svårtytt om knoppen är en vinthund eller ett får?! Sömnlösa nätter vore det ju passande med det senare.
Idag är det stängt på förskolan så jag och Boo förlänger helgen med en extradag hemma. Så skönt.
[ o ]: Sara Zetterström
Miscellaneous w43/2015
Oktober börjar sjunga på sista versen och vintertiden belägrade oss inatt, kanske är det därför jag sitter här och gäspar som en tok och ville ta kväll redan klockan 20. Innan jag tar kväll tänkte jag dela med mig av det som passerat min väg den gångna veckan och som vanligt hittar du bildkällan genom att klicka på bilden.
Vi hade en sån här blomspruta när jag var liten och jag kan fortfarande känna den metalliska smaken i munnen som följde med vattnet när man satte munstycket mot läpparna och pumpade som Louis Armstrong. Tänk om man kunde öronmärka sånt från barndomshemmet som skulle komma att betyda mycket för en när man blivit äldre... Nu får jag istället skaffa mig en egen blomspruta som mitt barn kan bygga minnen kring, den här sötnosen från brittiska Haws finns ex. på Floramor & Krukatös och kommer hjälpa mig med mina övervintrande växter.
Det är vissa djur som betyder lite extra för mig. Trollsländor till exempel, de verkar så himla snälla och fredliga. Dessutom är de fascinerande i sin utformning med stora tunna vingar. Fina trollsländekrokar från Le Kiosk skulle kunna hjälpa oss att hålla bättre ordning både i hall och badrum.
Appropå Le Kiosk. Jag har genom hela livet vandrat hand i hand med färgen mossgrön, det finns ju få andra som gifter sig så bra med rött hår, dessutom har jag en lång affär med Monstera-formen så när denna väska dök upp i webbshoppen igår känns det som en accessoar jag villhöver.
Jag ömsom förälskar mig och ömsom tänker strategiskt när jag förändrar garderoben. I det här fallet var det en klockren ögonblicksförälskelse och kanske tur att den här übersnygga rosenmösntrade och lejongula kimonon är slutsåld hos Kyss Johanna. En påfågelfåtölj kommer bli svår att få igenom dörrarna (läs: förbi mannen) här hemma (tro mig jag har redan försökt) men jag ser fram emot det perfekta stylinguppdraget där en sådan med fördel agerar statist.
En nyfunnen blogg som guidar oss läsare genom naturens skafferi är Dags att plocka (jag hittade den när jag skulle sätta rubriken till mitt inlägg om ekollon). Med en klok tanke och inspirerande i sin design ser jag fram emot att fördjupa mig i Emilia och Simons vardag och matlagning på "ogräs".
Den här veckans blandning går liksom inte att ta sig igenom utan att nämna Trollhättan och det vansinnesdåd som utspelade sig på skolan Kronan i torsdags. Jag har blivit så tunnhudad sedan jag blev mamma, vidden av empati har vuxit sig nästan ohanterbar emellanåt. Inte för att jag skulle vilja ha det på något annat vis, känslokyla finns så det räcker i världen. Jonas Gardell skriver det så bra i sin krönika, om ljusen som släcktes så plötsligt och meningslöst.
Så, avslutningsvis denna sista söndag i oktober vill jag bara säga; var rädda om varandra och framför allt dig själv! Mår du bra kommer det garanterat påverka de flesta i din omgivning.
Peace out.
Odla ekollon - nu är det dags att plocka
Om du också är sugen på att odla en liten ek, eller kastanj för den delen, så är det hög tid att plocka dem nu när de precis fallit av träden, perfekt söndagsnöje som idag när vi fått en timme extra. Vanligtvis brukar jag vänta till våren och plocka de som i bästa fall då börjat gro på marken, men i år plockade jag ekollon för ett par helger sedan och de gror faktiskt redan. Så ut och plocka, lägg dem på ett fat och vattna dagligen tills får en liten "svans", då är det dags att placera dem i en vas, eller flaska så att grodden kan spira. Är ekollonet för litet för öppningen är det bara att sätta knappnålar i dem som jag gjorde här.
[ o ]: Sara Zetterström
Vinterförvara växter
Idag vaknade jag långt innan solen gick upp och sitter nu uppkrupen i soffan. Har tänt lite ljus och kurar under ett täcke i det varma skenet - jag älskar den här känslan av ett tyst hus, ensamheten tillsammans med de inte långt borta sovande kära och det är fullkomligt nödvändigt för mig med dessa stunder av lugn och ro. Att hinna tänka en rak tanke och bara vara. Känner jag mig själv rätt kommer jag sitta här tills jag hör att någon vaknar på övervåningen och först då börja med frukosten, för det är så mysigt att äta tillsammans innan vi gör något med dagen.
Förra helgen gick all tid till att förbereda hus & torp för vintern. Klippa gräset en sista(?) gång för säsongen och ställa undan möbler, leksaker och växter. Växterna ja, i år har jag ju plötsligt ett ansvar för det gröna som kramat altanen hela sommaren, medelhavsväxter och odlingsbänkar.
I vårt klimat måste vi ta hand om växterna lite extra för att de ska klara kylan, få sin vila och komma igen nästa år.
För att få Sverige lite mer medelhavslikt och skicka växterna på en välgörande semester över vinterhalvåret måste man skapa en fuktig, ljus och sval miljö.
Tre aspekter är alltå viktiga;
fukt (som i sparsam vattning eller dusch, inte konstant fukt som stressar den semestrande plantan och kan ge mögel)
ljus
frostfritt
Ett uterum eller växthus är kanske det allra bästa men Hundraåringen kan inte skryta med något av det och jag fick anpassa mig efter rådande omständigheter. Vi har en källare som håller en lagom temperatur (mellan 5-10°C för fikon och oliv) men numera är mörklagd eftersom altanan täcker det enda fönstret. Då rådfrågade jag min bästa vän i sådana här pikära situtationer, min väninna Google, Inc.
Jag frågade; vinterförvara växter i källare
Hon svarade; odla.nu
Här kunde jag läsa att källaren passar fint rent temperaturmässigt för de växter jag har, men golvet bör isoleras och att det är viktigt att ge växterna ljus (även om de också måste få vila i mörker).
Jag frågade; ljus till övervintrande växter
Hon svarade; blomsterlandet.se
LED-lampor, lågenergi eller lysrör alltså, inte glödlampa eller Halogen eftersom de blir för varma och kan bränna växterna.
Sagt och gjort, jag organiserade om lite i källaren så att allt ifrån pulkor till coctailglas är lättillgängligt även i en mindre djungel. Isolerade golvet med tre skivor cellplast och letade fram tre gamla taklampor som jag glädjande nog sparat som rekvisita på kontoret. Hängde upp de två stora med lågenergi 12W i och kopplade dem till en timer. Blommorna står nu med lite mellanrum så att alla får ljus, men det är bra att byta plats på dem emellanåt. Mellan 07-21 lyser det i källaren men jag funderar på att även koppla in den sista lilla lampan på lite lägre höjd för att riktigt smörja fotosyntesen. Vattning ska från och med nu ske sparsamt och aldrig på fuktig jord, ibland bör man duscha växterna med blomspruta.
Här samsas nu olivträd, med fikon, lavendel med rosmarin och timjan med lite prydnadsgräs. Sov gott fina växter, till våren blir det andra bullar.
[ o ]: Sara Zetterström
Livstecken och en ny podd
De senaste dagarnas bloggtorka har helt enkelt berott på upp till öronen-jobb och det missgynnsamma i att jag råkade få välja sist i dygns-lådan och fick ett med bara 24 timmar. Typiskt. Nytt jobbprojekt påbörjades i veckan och jag spenderar numera mina dagar hos Tengbom arkitektbyrå. Hardcore inredning och vädigt lite styling kan man säga. Mycket lärorikt och ni vet hur det är när man lite som sätter sig i skolbänken igen - en blir h e l t slut. Det är med öppen famn jag välkomnar helgen för lite återhämtning, och en ny Kom In-podd. Nu kan ni lyssna på avsnittet vi kallar Stil och bland annat resonerar kring vad inredning egentligen betyder för oss och vad vi tycker är allra viktigast när vi inreder våra hem. Och en hel del annat tjöt i vanlig ordning.
Äntligen fredag!
Sneak peek på reklamfilm
Typiskt tecken på rolig dag är när man går och lägger sig och det nästan inte går att somna för att benen värker så mycket, och man börjar räkna efter och inser att den 14 timmar långa arbetsdagen endast innehållit 20 rumpsittarminuter...
Jag ska visa och berätta mer om reklamfilmen snart men skickar med en lite bild bakom kulisserna så länge. Här byggdes det alltså ett vardagsrum i en busskur, snacka om compact living.
När jobbet inte är jobbigt
Idag har jag haft en sån där dag som gör mig så innerligt tacksam. Att det är mitt jobb att dela kontor med ett gäng sköna människor som jag kan göra reklamfilm med, att det även är mitt jobb att koppla på ett släp, åka till en mattaffär, vidare till en inredningsfirma och fylla kärran full med möbler, hämta upp några kartonger rekvisita från en second hand-butik, välja ut kläder till en modell, fylla en verktygslåda med bra att ha-grejer och hämta upp några skivor på snickeriet som jag i slutet på dagen tapetserar med en alldeles ljuvligt vacker tapet. Dessutom med en assistent vid min sida.
Jag ska tänka på den här dagen när uppdragen lyser med din frånvaro, när vi har rätt fullt här under hösten men jag skickar vidare ditt mejl till resten av redaktionen kommer som på autoreply, när jag för tredje gången på två dagar får ett skamerbjudande om att blogga om ett företag och som tack få en valfri produkt (under 200 spänn), eller när det från början roliga projektet tar sig oöverstigliga proportioner och jag vaknar med hjärtklappning och tryck över bröstet mitt i natten...
Att jobba som frilansande inredare & stylist är långt ifrån glitter och glamour (mesta tiden, det blir lite mer av den varan kring jul- och nyårsplåtningar men ni fattar poängen). Tvärtom är det ganska ensamt, slitigt, svettigt och meckigt emellanåt - men precis som för golfaren räcker det med ett bra slag för att alla timmar i duggregn ska vara som bortblåsta. Eller det där enda hugget som får sportfiskaren att glömma helger likt radband utan napp. Den här långa och händelsrika dagen gör det värt det. Imorgon är det dags att förverkliga skissidéerna och jag är redo för äventyret.
[ o ]: Sara zetterström, stripad bil på en parkering i Halmstad.
Miscellaneous w42/15
Söndagen. Vilodagen. Inte vidare värst faktiskt. Hela helgen har snarare varit fylld till bristningsgränsen med diverse projekt. Jag ska försöka visa er lite mer av det under veckan som kommer men först är det dags för mitt val av smått och gott som gillas. Sen är det hög tid för mig att fälla in årorna, jag är så trött att jag är rädd att jag inte ska hinna upp till sängen innan jag somnar utan istället vakna imorgon bitti med randiga sovmärkern från nålfiltsmattan som ligger i trappan, så trött är jag.
Men here goes (gäsp);
Men here goes (gäsp);
Kinfolk släpper sin bok Home på tisdag. När jag tittar på de bilder som finns att tillgå så får jag ingen inspirationssensation precis, däremot lockar det skrivna introt: In The Kinfolk Home, author Nathan Williams takes readers into 35 homes around the world that reflect the values of slow living: cultivating community, simplifying our lives and reclaiming time for what matters most.
Slow living, det blir nog nästa års låneord i SAOL. Men visst, Captain Slow (ett av Jespers smeknamn på mig) hade onekligen gillat ett mer härvarande leverne.
Vi har många tankar och planer för Hundraåringen, en av dem är att renovera både badrummet och toaletten. Vilket år som helst. I väntan på lite andra projekt som måste ta form först växer pinterestmappen kallad "Bathroom". Några av de senaste bilderna innhåller detta - fiskfjälls-kakel (även kallad mermaid tiles!), hur fint är inte det?!
Andra sommaren som vi bodde på Gotland gick vi på en konstert i Sankta Karins ruin och lyssnade på en vokalgrupp. Det var magiskt bra och det blev ytterligare några spelningar följande år eftersom både Jesper och jag blev helt sålda. Fina stämmor, ofattbar rytmik och en stor portion humor kännetecknar Riltons vänner, då var de ett gäng tonåringar, otroligt charmiga och deras skivor har gått varma här hemma: Efter en längre paus upptäckte jag häromdagen att de återförenats i år. Jag ser fram emot att höra den trettioåriga varianten av bandet och hoppas det blir mer än blott en Heroes-cover.
I samband med renoveringen av torpet förra våren såg jag till att göra mig av med alla plastredskap i köket. Samma sak gick vårt ordinarie hushåll igenom. Först plastbantning och nu är det även dags att vinka farväl till teflonpannan. Teflon som hettas upp avger en mängd giftiga ämnen som kan framkalla allt ifrån illamående till cancer och med den informationen spelar det liksom ingen roll att pannkakorna blir perfekt stekta och det är lätt att tillaga fisk utan att det fastnar. Istället vill jag ha en klassisk Mauviel-panna. Och visst, de kostar som en mindre ponny men jag räknar med att den håller en livstid och lite till.
På fredag släpper Ikea sin nya kollektion Lattjo. Spel, instrument, redskap och utklädningskläder gör mig supernyfiken och jag kan se flera av leksakerna potentiellt hamna i tomtesäcken om ett par månder. För att inte tala om rockringarna i bambu som jag slår vad om kommer pryda många inredningsbilder framöver, med eller utan småfolk i familjen.
Sist men inte minst i veckans blandning hamnar teet från Harney & Sons som följde med mig hem från USA. Snart är påsarna slut och det är inte utan att jag kommer att sakna en kopp av Paris.
Au Revoir.
Vinterförberedelser
Den här helgen skiljer sig från tidigare helger eftersom det är dags för något vi aldrig gjort förut - att förbereda ett hus för vinter. Trädgårdsmöblerna ska ställas tillbaka i förrådet (som vi inte har), växter och krukor ska förberedas för sin viloperiod, trädgården också. Dessutom har vi idag installerat en luftavfuktare i husgrunden, för att undvika skadliga angrepp - på inrådan av besiktningsmannen innan vi köpte huset. Nej det är inte det charmigaste av projekt jag haft men det är liksom sånt som hör till när man flyttar in i ett gammalt hus. För övrigt ska vi förbereda för att lämna in ett fönster på övervåningen på restaurering eftersom vi upptäckte att det var genomrutten och endast hölls samman av vit tejp(!) och inte målat som vi hela tiden trott.
Dagen har varit grymt produktiv och imorgon är det lite samma procedur som gäller för torpet. Nu har jag parkerat mig i soffan framför kakelugnen. Med ljus i fönstrena, vedens knaster i ena örat och Sam Smith i andra. Boo har precis somnat och Jesper förbereder efterrätten i köket, delvis för att fira att vi inte blivit osams en endaste gång idag, en lördag helt i min smak faktiskt. Och hey, kung Bore, bring it on!
[ o ]: Sara Zetterström
Helgens unn - DIY lavendeldoftande badsalt
Den här veckan går till höstens mest intesiva, mest på grund av svängningarna mellan jobb. Ena dagen planering av ett vardagsrums-set för en lokal reklamfilm och nästa hals över huvud inkastad (nåväl, det var onekligen frivilligt) i planeringen av en stort kontorsombyggnad i huvudstaden tillsammans med en arkitektbyrå. Viva frilansliv! Som grädde på moset är det ännu en tioåring som skall firas, ikväll blir det reklamfest hos Wilson Creative. Hittade ett busenkelt recept på välgörande badsalt via bloggen The Every Girl, det skall jag testa att röra ihop, själva doppet får väl bli i Boosans balja eftersom Hundraåringen fortfarande saknar badkar. Eller så blir det helt enkelt en fin present till någon badkarsägare jag gillar. Happy Friday!
Man behöver:
1 dl havregryn
1 dl epsomsalt
matberedare/mixer
burk eller tygpåse för förvaring
Mixa havregrynen till ett fint mjöl, blanda det med saltet och addera lavdendelblommorna till blandningen efter egen smak. Tänk på att lavedel är ganska starkdoftande så överdosera inte. Förpacka badsaltet på burk eller påse.
Färdigt!
[ o ]: via bloggen The Every Girl
Torsdagsmorgon i trädgården
Idag är det en sån där trollskt spröd höstmorgon och medan solen klättrade upp över Galgbacken (verkligen inbjudande namn, verkligen) tog jag en runda med kameran i trädgården. Det är häftigt, särskilt eftersom hela första året blir som en liten surprice av vad som växer på tomten. Frosten är inte långt borta och det är dags att förbereda oliverna, lavendeln och fikonträden för vintern, hela altanen känns redan lite stökig och övergiven. Det största olivträdet köpte jag till nedsatt pris på Ikea i början av sommaren och trodde inte det skulle klara veckan ut, nu är det dubbelt så stort och jag håller tummarna för att det även överlever vintern. Jag ska inte göra om samma misstag som i fjol och vinterförvara en tusenkronorslavendel i torpet och glömma ehrmm.. vattna den och ge den ljus (med ett allt annat än levande resultat som följd såklart), nä i år ska jag även läsa det finstilta på odlingssajterna.
[ o ]: Sara Zetterström
Accidentism - och konsten att lyckas med den.
”Det spelar ingen roll om man blandar gammalt och nytt, blandar möbelstilar, färger och mönster. Saker som man tycker om kommer ändå av sig själva smälta samman till en lugn enhet. Hemmet behöver inte vara i detalj planerat, inte utstuderat, bara sammanfogat av delar som dess innevånare trivs med och älskar.”
Citatet kommer från Josef Frank och han skrev det i tidskriften Form redan 1958 gällande den designfilosofi han kallade för Accidentism. Jag håller med honom till fullo, i den senare delen vill säga. För visst är det allra viktigaste att man har ett hem man trivs i, och att chansen är större om man väljer delarna i inredningen med hjärta och mage snarare än på grund av att de "är rätt". Men, jag vill ändå påpeka att bara för att man tycker om en himla massa grejer så betyder inte det alls att de kommer "själva smälta samman till en lugn enhet". Oh no.
Det är ingen naturlag som gör att så fort en röd sammetsdivan från 1910 får ditt gillande per automatik gifter sig perfekt med Ikeabyrån Malm i ekfolie som du också älskar i bitar. Nej, snarare är det en himla massa andra inredningsbitar som i det här fallet måste överbrygga glappet mellan dessa två artefakter. För vissa är det en talang, kanske jobbar man med att hålla ordning på siffrorna i stora börsnoterade företag till vardags men har en naturlig fallenhet för heminredning och ett hem som platsar i valfritt inredningsmagasin alla dagar i veckan trots att hen inrett det lite med vänsterhanden, men för de allra flesta är det något som kommer med erfarenhet och samlad kunskap. En förståelse för det icke fysiska som som skapas i mötet mellan två objekt. Att kontraster i material, textur, färg & form skapar dynamik medan samhörighet i träslag, nyanser, och design ger ett lugn. Och att harmoni faktiskt innehåller både spänningar och rörelse.
Kanske var det så här den gode Josef menade när han pratade om att blanda gammalt, nytt, stilar, färger och mönster förbehållslöst? Om jag ska dechiffrera vad som tie the room together (för att citera min kontorskollega Daniel när vi diskuterade bilden) så är det motsatserna och spänningen mellan inredningen som skapar harmonin.
- Basen är lugn (tyst?) med vita väggar och ekparkett, det är möblerna som "pratar".
- Det är högt i tak varför golvytan kan fyllas och rummet ändå behåller sin luftighet.
- Den ena soffan är stor men enfärgad och balanseras mot den mindre dagbädden med djärvare mönster.
- De kantiga skåpen och rektangulära mattan mjukas upp av bordens rundande former och det mjuka i soffor och kuddar.
- De stormönstrade kuddarna samsas med enfärgade.
- De stora möblerna knyts samman genom mörka träslag som mahogny, vavonnarot och valnöt
- De små möblerna är ljusare och av blandat material.
- Den markerade svarta tavelramen möter det skira i växterna och lättheten i lampan.
- Organiska vilda mönster i soffan och kuddarna möter det strama rutiga i mattan.
- Alla stilleben av favoritsaker och små vaser är en blandning av material och former men grupperade på en mindre yta och placerade på några få platser istället för utspridda över hela rummet.
Jag håller med om att den här inredningen utgör en blandning av ovanstående. Det viktiga i en blandning är att skapa lika stora delar, att väga upp ljust mot mörkt, tungt mot lätt, mönstrat mot enfärgat, hårt mot mjukt... Ja ni fattar, för att inredningen ska kännas balanserad. Så känner du dig inte nöjd med din inredning, hem och öva. Ta på dig våg-glasögonen och se vad det är som slår över, försök att väga upp det eller ta bort det som skapar obalans.
Att enbart älska en handfull möbler kommer inte göra dig till en superstylist. Men att inreda sitt hem efter affektion och magkänsla snarare än att stirra sig blind på it-prylar och övergående trender vinner man garanterat på i längden. Motsägelsefullt nog - för att lyckas med accidentismen (som av namnet att döma liksom bara händer, som av ett lyckligt missöde) gäller det att öva öva öva. Om du inte råkar vara en naturbegåvning förstås.
Lycka till!
Den rosa perioden
Och nej, visst det är oktober - en rosa månad för att uppmärksamma och samla pengar till bröstcancerforskningen, jag vill inte på något vis förminska det überviktiga ämnet, det är bara det att det är inte det jag pratar om här. Nej, jag pratar om att ha en treåring. Jag pratar om att ha en könsnormativ inställning till att flickor och pojkar inte skall placeras i en färg. Eller stil. Eller du måste vara si, eller möjligtvis så här. Jag har en treåring som kommer hem och säger att jeans är fult. Jeans, den mjuka och följsamma modellen, är kanske en förskolemammas bästa vän - slitstarka, praktiska (just pga slitstyrkan men också för att en kan samla tonvis med kastanjer i alla fickor, fläckar syns sällan och blir inte särskilt bestående på denim), och skitsnyggt om jag får vara högst subjektiv. Men. Allt som glittrar, allt som är rosa, allt som skriker kemikaliestinnt plasttryck är det finaste som finns i hennes värld. Jag har inget emot färgen som sådan, det är en jättefin färg inte tu tal om'et. Jag har bara väldigt mycket emot industrin och den systematiska kommersialismen som stöper våra små äpplen i samma form. Som gör att färger blir så laddade. Som klär barn som små män och små kvinnor.
För 30 år sedan var det jag som stod surmulen under eken i trädgårdens hörn bredvid bästisen i cerise bävernylon medan jag själv tronade i min hemmasydda multikolorerade overall där den gröna färgen lyste starkast ikapp med avunden. Jag vet inte hur mina föräldrar gjorde, jag vet bara att vi har en halv garderob av barnkläder som systematiskt ratas och jag leker fredsmäklare med mig själv och försöker välja mina strider.
Rosa ja, där fick jag för att kalla henne Marsipanrosen.
Visst det kanske är något med åldern och förhoppningsvis övergående. Det är bara det att jag är lite trött på att ha oktober, varje månad.
När Rosen själv får välja. [ o ]: Sara Zetterström
Sandbergs Trend Report AW 2015
Precis innan höstterminen drog igång hade jag lyckan att göra ett studiebesök på Sandbergs tapetfabrik i Ulricehamn. Det var där jag fick en sneak peek på den då ännu inte lanserade serien Skog och det var också där och då jag fick tjuvkika på "deras lilla gröna"- trendrapporten höst/vinter 2015 in the making. Nu finns den i tryck! Tipstack till Martin (som f ö råkar vara gift med tapetdrottningen Hanna Wendelbo-Hansson tillika Creative Director på just Sandberg).
Hanna visar provtrycken av Skog.
Tomtarnas julverkstad. På designkontorets anslagstavla satt moodboards som skulle komma att utmynna i den 15-sidiga lilla trendboken. Vill ni bläddra igenom hela så finns den digitalt här.
Först ut är Essence - där vi längtar efter att hitta det basala, att skala ner och uppskatta det enkla i livet i samspel med våra nära, kära och naturen. Jordiga färger och lugna mönster.
Lush - trenden som speglar tillgängligheten av idag där vi gärna identifierar oss med utvalda prylar från resor till världens alla hörn (eller via internet) och exklusiva material. Mycket Art Deco, metaller, eklektiskt och med djärva mönster.
Nostalgia - en riktig tilbakablick till långt innan urbaniseringen, egengjort från jord till bord, med en förkärlek för det patinerade och besjälade. Det operfekta inte bara lockar utan är själva essensen av stilen. Ljusa toner, blommiga och historiska mönster.
Play - är precis som det låter den lite mer lekfulla trenden. Optimism, ungdomlighet och skaparglädje lägger grunden för det som andas nordisk minimalism med en grafisk och modern ton kantad av pasteller och milda mönster.
Fritt översatt.
Vid första anblicken tänkte jag att jag var Nostalgia personifierad med tanke på min vurm för gamla hus och besjälade saker, men vid närmare eftertanke så ser det nog ut så här: Nostalgia 50%, Essence 30% och Play 20%. Lush är en stil jag personligen har svårt att identifiera mig med. Desto mer spännande att utforska alltså. Vilken av denna trend/er identifierar du dig med?
[ o ]: bild 1,2 Sara Zetterström, 3,4,5 & 6 från Sandberg Trend Report AW 2015
Miscellaneous w41/15
Hej andra veckan i oktober, du kom med kyligare vindar och en längtan om att tända en brasa och kura inomhus. Den här helgen har inte innefattat något dopp i havet men väl många koppar te och tjocka tröjor. Jag ringde nyss och gratulerade min mormor på 92-årsdagen men på frågan om det var bra så fick jag ett gnälligt svar, sen rättade hon sig med kommentaren "Egentligen är det väl bara det att jag har så förbannat tråkigt". Dilemmat med att ha en 92 år trött kropp men en spänstigare hjärna.
När hon hört sig för om familjen så berättade hon att hon förresten blivit uppvaktad av en Jesper på morgonen, en läkare på äldreboendet trodde hon. Och han var attraktiv! Eftersom hon numera nästan är helt blind undrade jag försynt hur nära han var tvungen att komma för att hon skulle se det och fick ett svar med skratt i kanterna; "-Han behövde inte komma nära alls, han behövde bara öppna munnen." Så klokt sagt, men så har hon ju snudd på levt 2,5 gånger så länge som jag också.
Raka vägen upp på önskelistan hamnade Share bok som äntligen finns åter i lager på Le Kiosk. Boken innehåller 50 små konstverk som man genom den perforerade kanten kan riva loss ur boken och rama in och/eller ge bort. Därav namnet.
Appropå tjocka tröjor så fastnade jag för den här ponchon med fransar från det Lindex passande kallar The Autumn Hitlist. Jag vet inte hur många gånger jag det senaste året tänkt, antingen har jag blivit tant eller så har Lindex ryckt upp sig. Från att så gott som aldrig ha handlat mer än basunderkläder därifrån hittar jag numera många hållbara favoriter i deras sortiment.
Klorofull-kalas pågår i mitt kök och lyckan är minst sagt växande! Min rosenskärm blev sig inte riktigt lik efter flytten då den bl. a tappade en blomma, men så här tio månader senare verkar aklimatiseringen ett faktum och snart har inte bara en utan två nya Medinilla-blommor sett dagens ljus.
Drömmar i all ära, jag är onekligen en drömmare och inget fel i det, men vill man att drömmar ska bli verklighet så får man jobba för det. Det här citatet pushar mig just nu - Drömmen är gratis men det är avkastningen som kostar extra.
Ibland kan jag längta till torpet bara för att få duka med det härliga uddaporslinet, främst i blå toner, vi har där. Här hemma är jag sugen på att succesivt byta ut vårt 15-åriga Ikeaporslin mot en liknande potpurri fast kanske mot grönt och gärna handgjort, är dock ganska säker på att vi inte är två om den här önskan. Om jag mot förmodan får med mig mannen på detta så är Grön Anna och portugisisk fajans tacksam att hålla utkik efter när man är på loppis.
Hoppas att ni hinner fånga söndagkvällen, helgerna bara svishar förbi nowadays! Själv ska jag nu ta Boo i ena handen och Jesper i andra och slita lite på studsmattan innan den går i vinteride och framför allt innan solen går ner.
Ode till Trendenser
Ett helt decennium, så länge har Frida Ramstedt bloggat. Sug på den. Ikväll firar hon sin etta nolla i Spinneriet där hon har sin studio utanför Göteborg. Jag skulle varit där. Jag borde verkligen varit där. Men jag fick inte ihop det helt enkelt och var tvungen att tacka nej, vilket smärtar mig. Istället kommer här en liten hyllning till vår svenska gigant på den möblerade blogghimlen.
Frida är idag en av mina närmaste vänner och jag hade troligtvis aldrig lärt känna henne utan bloggen. Jag började följa dåvarande Husmusen i slutet av 2005 och det dröjde inte länge innan bl. a den bloggen inspirerade mig till att starta Little miss fix it. Hon har alltid varit och är fortfarande en stor förebild och inspirationskälla på många plan men det skulle dröja ända till 2009 innan vi träffades i köttet. Det första mötet var på Formex höstmässa och vi var samlade en handfull inredningsbloggare (på den tiden var det verkligen bara en handfull seriöst aktiva) för att utbyta lite erfarenheter med varandra och berätta hur det kom sig att vi började blogga, och jag sa som det var att jag blev inspirerad av Frida, pluggade design och skulle på en utbytestermin i Tyskland. Perfekt bloggläge alltså. Senare samma år, på det första FormForum som Frida anordnande, pratade vi lite mer och jag minns hur frustrerande det var för mig att möta denna blyga lilla norrländska viol. Jag ville bonda och hon dog nästan på kuppen av min framfusighet.
Nåväl, både framfusigheten och bondandet skulle nå helt nya nivåer när vi faktiskt hastigt och lustigt utan att egentligen känna varann bokade en resa i sista minuten till Möbelmässan i Milano 2011. Från att ha utbytt ett fåtal meningar och några facebookchattade rader beträffande bokningen med varann så tvingades vi dela en minimal säng, hustla oss in på mässan på ett hittepå-presspass och inse att vi hade mycket lika form av humor. Sånt kommer man långt på.
Frida, du är skarp - både estetiskt och affärsmässigt. Du har en enastående förmåga att redaktionellt förvandla vatten till vin och jag vet ingen som besitter en sådan fingerspitzgefühl för det som funkar (läs: säljer, trendar, komma skall). Otaliga är de gånger då jag tänkt något i förbifarten som du sedan gjort till en klickraket på bloggen, jag förstår fortfarande inte hur du gör det?! Du får mig att skratta och är även den som kan säga åt mig på skarpen, på ditt väna norrländska vis, så att dina ord ringer i öronen på mig i åratal när jag inte ser möjligheten till att göra affärer om det så ligger på mina fötter och jag är stolt över att finnas på speed dial när du behöver en vän som fattar, både jobbet och privat. For better and for worse.
Som en säger, Keep up the good work! Det inspirerar, Du inspirerar - på så många plan. Jag är ledsen att jag inte finns på plats och kan hylla dig öga mot öga ikväll...
(I was working double shift at the factory)
True story ✌️
:.spättan
Doften av sommar
Först vill jag bara säga tack för era kommentarer och peppen från mitt förra inlägg, de värmer i en dåligt isolerad Hundraåring ska ni veta. Sen bara måste jag skriva om en tvål som doftar kalksten, hotelllakan, solnedgång och de sista ljuva semesterdagarna. Visste du förresten att lukten är vårt känsligaste sinne? Inte konstigt då att man kan bli alldeles kollrig av en doft, och att lukter är starkt förknippade med minnen (precis som musik). Jag är ju extremt känslig mot dofter, vissa ger mig allergiska reaktioner och andra sätter sig typ som gele i knäna när de bildar symfoni med mina näsreceptorer. Det var det som hände i somras när vi spenderade ett par dagar på Bungenäs under Gotlandssemestern. Hotellet hade nämligen en sån ljuvlig tvål - mild i tonen, vegetabilisk och gjorde huden len som en bebisrumpa. Jag har för mitt liv inte kunnat komma ihåg vad den heter bara. Förrän ikväll (tack google [fransk snygg tvål] gav napp till slut). Olivtvålen från Durance alltså, Sverigeparadis i pumpform. Den finns att beställa här och jag lär bli stamkund för när jag ser de här bilderna minns jag doften, tänk då att jag snart kan dofta sommar och gotlandsminnen mest hela tiden.
Förresten, jag har ju några sköna ställen (Ja hotell alltså) jag bott på det senaste 1,5 året men inte bloggat om, skulle det vara intressant att läsa om den sortens unn?
[ o ]: Sara Zetterström
Vart tog mitt oborstade inre vägen?
Imorse läste jag ett intressant inlägg om hur man ska presentera sin blogg på bästa sätt. Och handen på hjärtat, det är ju lite av en akilleshäl det här att bloggen ser ut som 2007. Tack du fina bloggläsare som påpekade detta för mig med orden "du är bättre än så". För det är så sant. Jag är bättre än så, och framföra allt är ni värda mer än detta. Men jag bidar min tid för hon som jag vill ska vifta sitt trollspö över bloggdesignen har fullt upp med bebisgos ett bra tag till.
Hursomhelst, det handlade om att berätta om värdet för läsarna. Ja alltså att berätta att det är här du hittar de personliga inläggen om inredning & livsstil, det är i det här lilla vardagsrummet på internettet du ska krypa upp i soffan och luta dig tillbaka medan din knasiga kompis, hon som inte drar sig för att berätta om glädjeämnena som villaägare och sorgerna i att vara satt på avbytarbänken till storkbandyn, håller låda. Kanske är det här du torkar en sympatisk tår, det är här du blir inspirerad till att hugga tag i ett renoveringsobjekt för "hur svårt kan det vara?". Egentligen. Och här hittar du också tips om att inreda utan att det måste kosta skjortan, men samtidigt med moder jord i famnen mest hela tiden och att aldrig huvudlöst konsumera bara för, ja... att. Det är här texterna håller bilderna hårt i handen. Lite så.
Och du då, du som sitter där på andra sidan skärmen. Ja nu är ju detta statistik så bli inte sur om du känner dig förbisedd, du råkar bara utgöra en mindre procent av den stora massan, men därmed inte sagt att du är mindre betydelsefull för det. ♥
Var var jag någonstans?
Jo, du är en kvinna (sista from anotha mista!), 26-35 år (i min egen ålder alltså. ..... euhhhmmm, men jag fick faktiskt visa leg på bolaget häromveckan, så det så. Fräsch för min ålder minsann, om det nu inte var deras variant av Happy Friday förstås), akademiskt utbildad boendes i villa, med barn. Du har följt bloggen sedan 2012, kanske var det just p g a barnet som kom då? Samhörighet och allt det där? Du gillar inredning, eller alltså ,du gillar att ha fint omkring dig och att pyssla lite så där lagom. Allra mest gillar du att se människan bakom inläggen och att texterna är skrivna med glimten i ögat. För övrigt gillar du att allt inte ser precis så likriktat ut som i flödet på Instagram, och att allt inte är så himla p e r f e k t hela jävla tiden. Ja det är nog faktiskt det du gillar allra mest om vi ska vara helt ärliga här. Och det ska vi ju, ärlighet vara alltid längst så är det bara. Det är det där oborstade inret som tilltalar dig mest.
Att det bredvid bordet med de trendriktiga mässingsljusstakarna står en ful jäkla ftalatstinn plasthäst som Boo ärvt av en granne och älskar i bitar, och att de parromantiska renoveringsprojekten oftast består av en himla massa slit, svordomar och väldigt oromantiska scener av martyrskap under resans gång. P r e c i s som hemma hos de flesta andra och alldeles ovanligt jättevanlig.
Det är här någonstans som jag blir lite blank i ögonen och diskret snyter mig i tisch-ärmen där jag sitter på kontorskollektivet, för att det är helt freakin underbart att ha en trogen läsarkrets som gillar det man gör och är bra på att berätta det också. Och det är även här, när mitt senaste rejäla DIY-inlägg är daterat i april och de kluriga formuleringarna lyser med sin frånvaro som tanken slår mig:
Vart tog mitt oborstade inre vägen?
Fem krukor är fler än fyra elefantöron
Ni som följer mig på Instagram kunde se att det planterades sticklingar i helgen. Mina Elefantöra ynglar av sig som på en bättre kaninfarm och det svåra är inte längre att hålla blommorna vid liv utan att klä dem i något snyggt. När jag var i Göteborg för ett par veckor sedan gick jag min sedvanliga "runda" med obligatoriskt stopp på Floramor & Krukatös. Älskar den butiken. Med mig därifrån tog jag bilder och en mental notering om de snygga krukorna från Bergs Potter som förutom i den här färgen finns i en ljusare och en grå variant och en mängd olika stilar, det passar mig bra eftersom jag tycker variationer i färg och form blir mer intressant och tilltalande. Dagens tips - fina krukor som gärna får finnas i mina paket från Tomten.
[ o ]: Sara Zetterström
Möblera med växter
Människan mår bra av naturen, risken för långvariga sjukdommar, tex hjärt- och kärlsjukdommar minskar, vi återhämtar oss från stress och vår förmåga att fokusera ökar när vi befinner oss i grönområden (enligt rehabiliteringsforskaren Patrik Grahn). Inte så konstigt då att vi vill ha växter inomhus. Fönsterbrädorna är en självklar plats men har du tänkt på att det finns fler ytor att utnyttja om du använder rätt sorts blomma? Tjockbladiga växter och suckulenter, ex. kaktusar, Garderobsblommor och Paradisträd är lite härdigare mot mörker och står länge mellan vattningarna. Monstera, Gullranka och Murgröna är andra tåliga växter som kan placeras på alternativa platser. Bakom dörren, ovanför dörröppningar och på skåp, i trappan och till och med ovanför soffan kan man utnyttja utrymmet för sina gröna kompisar.
Under temat "Want to be more than a window garderner" kan man se ett jobb jag gjort för Ikea. Favoriten är kaktusväggen och här ser ni hur det kan vara på en plåtning ibland. Den här bilden togs när jag höll på att inreda miljön, kameran smattrar rätt friskt för att sätta ljus och skärpa etc medan stylisten jobbar. Tanken var inte att det skulle vara någon "modell" i bilden men den här blev en favorit som vid presentationen fick vara huvudbild för hela idén. Alla alternativa växtplatser hittar du här.
Foto: Oskar Falck för Ikea
Nyplåtat
Ursäkta den göteborgshumoristiska rubriken... Så fort jag nämnde att helgen innefattade kanelbullens dag så kom ett blixtsnabbt önskemål om "Torpbullar". Egentligen är det American sticky buns från Leila bakar, ett recept jag gjorde till Boosans kalas vi hade på torpet i fjol och som Jesper inte kunnat släppa sedan dess. Då tyckte jag de var lite degiga så den här gången gräddade jag lite längre och m-m-mmm!
Dagen till ära gästades vi av en påskkärring med dubbla klänningar och dubbla par tights (frågor på det? Hon är tre år, end of frågestund). En påskkärring i pepparkaksklänning som tränade på vänster och höger genom att sätta skorna på händerna och lyfta upp dem i turordning; -"höger!", "vänster!". Alla sätt är bra utom de dåliga sägs det.
Foto: Sara Zetterström
Miscellaneous w40/2015
Vad roligt det är att ha ett återkommande tema på bloggen, något som gör att jag mer medvetet reflekterar över de intryck jag får, varje dag, och extra roligt att ni verkar gilla. Idag är det kanelbullens dag och även första söndagen i oktober. Varsågoda, jag blandar och ger, bildkällan hittar du om du klickar på bilden.
Minns ni att jag skrev om Flowery? Tydligen missade jag lanseringen av föregångaren Eligobox i våras. Kanske t o m snäppet härligare med buketter som man själv kan välja stilen på. Exempelvis sånna som kallas Bohemiska ängsmarker. Poetiskt.
Jag bidar min tid och tänker och drömmer om ett kök som andas oss utan att vi för den delen måste riva ut det nyrenoverade som kom med huset, något som varken är särskilt ekologiskt eller ekonomiskt. Fransk bistro genomsyrar alla mina inspirationsbilder men mannen vill inte ha samma stil som på torpet. Det kanske han skulle tänkt på innan han köpte ännu en hundraåring...
Vad är det med mig och tranor? Blev ögonaböj-kär i den här ljuvliga skapelsen Dancing Crane av Emma von Brömmsen, Simplicity heter serien som lanseras i mitten av november för Eco Wallpaper och smygvisades på ett pressevent i Göteborg tidigare i veckan. Enkelhet? Snarare en attack av rythm and blues...
Blått genomsyrar veckans blandning, något jag även valt på naglarna på sistone. Förstår mig inte på att köpa nagellack för hundratals kronor, har testat de flesta prisklasser och tycker inte de dyrare märkena står i paritet till hållbarheten. Mina favoriter är femtioåringen Mavala Mini, snabbtorkande och så liten att den ryms i byxfickan.
Tavelväggar vart ögat än ser. Den här hemma hos min Ikea-kollega Annette inspirerar mig att samla än mer personliga alster ovanför soffan.
Jag gillar tänket, att utnyttja ytan på höjden, och detta lilla klämbrickbord Clamp Tray från Navet kan gärna få skapa mer plats bredvid sängen (på mitt framtida nattygsbord med klämbar skiva). Men vilken färg?
Precis som Frida har jag läst Stoner. Fängslande och frustrerande skulle jag vilja beskriva livsberättelsen om den sällsamme läraren. Luftigt språk och ganska stillsam och lätt att ta till sig, med en grym dramaturgi. Jag läste den som e-bok i somras (min första, och troligtvis sista) men hade mycket hellre delat denna litterära upplevelse med doften av papper. Undrar vilken bok som härnäst kommer göra samma starka intryck på mig?
Häromkvällen bjöd jag upp mannen i mitt liv sedan sexton år till en tryckare. Ett dussin sistadansen-låtar, från lågstadietiden och framåt (vi turades om att välja, sjukt kul), senare hade vi skrattat, vandrat längs memory lane, dansat nära nära och fuldansat betydligt mer än vi gjort på väldigt länge. Så enkelt, men lika lätt att glömma när livspusslet tar över relationen. Nykär blir man liksom på kuppen.
Från en crush till en annan. Sist ut i dagens lista är ett projekt som stått och pockat på uppmärksamhet sedan i somras. Ett härligt loppisfynd till skåp som väntar på att jag ska bestämma vilken färg det skall få. Nu har jag minsann gjort det. Blueberry Crush, skåpet och jag i en ménage à trois som jag ser mycket fram emot.
Hej oktober, du sparkade inte in en öppen dörr precis men välkommen ska du ändå vara.
9 från insta
Telefonminnet är fullt, igen, och främst beror det på alla snapshots från vardagen jag envisas med att ta. Förvisso tittar jag ofta igenom flödena men idag var det alltså dags att göra mer plats. För nya. Här kommer lördagsgodis i form av ett kollage av några septemberbilder, flera från mitt instagramflöde. För mer i samma stil kan ni följa mig på @littlemissfixit.
Och bye bye säger jag också här, nu blir det ifattkollning av Bron, vi ses imorgon! Då blir det förresten en ny lista, missa inte den.
Foto: mobilbilder av Sara Zetterström, förutom textcitatet som är en käll-lös skärmdump.
Dagens kontor och att lära sig den hårda vägen
Idag tog jag det mobila bredbandet under ena armen och Madde under den andra och åkte ut till torpet. Jag hade lovat bort torpköket till en fotografering som så småningom ska hamna i Madeleines alldeles egna bok vilken kommer lanseras under nästa år. Dagen bjöd på hembakat till fika och brasan som sakta värmde den höstkyliga stugan. Det kunde verkligen varit ett fantastiskt härarbete. Men. Efter att ha trilskats i ett par dagar så bestämde sig min dator lagom efter brasmyset att helt sonika sluta samarbeta. Panik. Jag hade ett tidningsjobb som jag var osäker på om det verkligen sparats och, ännu värre, en införsäljning (till ett jobb som jag verkligen ville ha) som liksom blev inlåst. Panik som sagt och lite smolk i mysbägaren. Kontentan blev att just detta jobb på eftermidadgen gick till någon annan och att jag nu sitter och grämer mig över att jag inte skaffat ett bättre back-up-system innan det var för sent. Efter lite hjärt-lungräddning har datorn nu hoppat igång igen och jag ska försöka sluta gråta över spilld mjölk och sikta på nästa jobb.
Fast först tar vi helg va?
Foto: Sara Zetterström
Framtidsfrågor & karriärskurvor del I
En återkommande fråga som dyker ner bland kommentarer här på bloggen och ännu oftare i mejlen är hur jag kommit dit jag är idag. Efter att ha varit gästföreläsare på ett lunchseminarie anordnat av bl. a Drivhuset, NyföretagarCentrum och Ung Företagsamhet igår och alldeles euforisk lämnat det efter en fantastisk respons från de som kom och lyssnade så tänkte jag att jag sammanfattar min historia här i några löpande inlägg under (den aningens pretto) kategorin Jobb & karriär. Det är långt och det är personligt så ta en kopp kaffe, sätt dig bekvämt och värm upp scrollfingret.
Och näe, jag drog inte hela storyn igår.
När jag var liten ville jag bli delfinskötare. Länge ville jag bli det. En dröm som med jämna mellanrum boostades med besök på Kolmårdens djurpark som jag är uppvuxen ett (ganska långt, vi pratar några mil) stenkast ifrån. Det nådde nog sitt lystmäte när jag som tioåring åkte båt efter delfinen O’boy. Andra stora intressen förutom fascinationen för delfiner var att bygga små skokartongshus till mina leksaker och att möblera om stup i kvarten men att det också var ett yrke (själva inredandet alltså) visste jag inte då. Sen följde en lång period av stallhäng och ridande polis lät så himla coolt. Tänk att få kombinera hästeriet med att äta hårda karameller i cellofanpapper ur en skål i den spaceiga receptionen och patrullera (ja rida alltså) runt och precis som mamma leta efter bovar och banditer (fast det coolaste var ändå att även tjejer hade en trollerislips med kardborrband så att ingen bov skulle kunna ta strypgrepp!).
Från kyrkans barntimmar till och med femman gick jag i en liten byskola. Vi var 20 barn i årskurs 1f (f? det fanns bara en klass i varje årskull och senare inte ens det utan man fick slå samman 1-3 och 4-5) tre tjejer och 17 killar. Jag kompenserade min litenhet (vet 2-åringar som väger lika mycket som jag gjorde i skolåldern) med en rapp käft och favoritämnen var svenska och idrott. Sexan började jag ”i stan”(ja Katrineholm alltså), mina föräldrar skiljdes och jag och mina systrar flyttade med mamma. Min nya klass var stor med många Annor och Lindor men jag hittade min plats och när vi hade som uppgift att skriva en saga så gjorde jag det, min moster illustrerade den, och Agneta vår fröken sa: ”-Sara, du blir nog författare när du blir stor”. På högstadiet drömde jag om att dansa balett men inget sådant fanns i den lilla staden så truppgymnastik fick duga tillsammans med hästarna och när det blev dags för gymnasiet valde jag det nya (och megacoola) Medieprogrammet. Jag flyttade sex mil och bodde själv från att jag var 16. Jag älskade gymnasiet! Pappa berättade några år efter studenten att jag varje helg under första ring sa att jag ville att det skulle bli måndag igen. Jag började använda Mac och jobbade i program som QuarkXpress och Photoshop. Texthantering och Foto tillsammans med Mediekommunikation var favoritämnena och oräkneliga musikvideos redigerades. Jag hade så många fantastiska pedagoger att se upp till och där och då, sista året i grundskolan, något som inspirerade mig att bli lärare. Så jag sökte till Lärarhögskolan i Stockholm och hamnade i toppen på reservlistan men vågade inte åka dit och claima en plats så den gick till någon annan.
Jag tolkade den uteblivna platsen på Lärarhögskolan som ett tecken på att det inte var lärare jag skulle bli ändå och började istället som barnflicka hemma hos ovan nämnda moster och tog hand om mina småkusiner. När de så småningom skulle flytta till USA ville jag inte lämna dåvarande pojkvännen för att följa med så jag flyttade hem till småstaden och stansade papper hos ryttarföreningen. Även om Amerika var för långt bort för ett distansförhållande så kunde jag inte tacka nej till frågan om jag ville följa med mosterns tidigare grannar när de flyttade till London så jag köpte min första riktiga resväska och premiärsatte mig på ett flygplan för att ta hand om en och sedemera två små tjejer som deras Au-Pair. Jag gillade London och att vara Au-Pair så när tiden i London var över och min bästis flyttade till Hamburg för att jobba sökte jag ett nytt jobb som barnflicka där. Mamman i familjen var en riktigt obehaglig typ och jag flyttade hem till Sverige igen redan efter fyra månader. Jag jobbade med det som fanns i småstaden, att ta hand om gamla i deras hem och att servera lastbilschaffisar hamburgare. Och jag blev kär i Jesper, och han i mig som tur var.
Genom pappan i Londonfamiljen fick jag nys om ett jobb som allt-i-allo eller Traffic, som det heter på flådiga Stockholmsbyråer, så åkte jag på skakiga ben till anställningsintervju på Stureplan. Jobbet blev mitt och jag kokade kaffe och köpte porslin och anordnade fester och beställde vin och fixade sammanträden och fyllde på kontorsmaterial och ägnade luncherna åt att känna och klämma på alla fina möbler i kvarteren på Östermalm. Jag älskade den härliga atmosfären bland de lite stela konsulterna i kostym och de mer lättsamma webbdesigners och snart blev jag receptionist. Det var en fantastisk skola och jag som var så fruktansvärt naiv lärde mig att hantera många olika människor. Ju mer jag såg av de grafiska designernas arbete och ju mer jag rörde mig bland inredningsbutikerna desto mer kände jag att jag också ville jobba med formgivning och började drömma om att gå på Konstfack. I samma veva fick Jesper ett jobberbjudande i Visby och jag sade upp mig och vi flyttade till Gotland. Jag kände ingen och grät mig till sömns i flera veckor samtidigt som jag sökte alla jobb som fanns att få på tom arbetsmarknad. Jag guidade i Lummelundagrottan och stod med skräckblandad förtjusning och berättade om skillnaderna mellan stalaktiter och stalagmiter på tre språk för stora grupper med turister, jag assisterade filmprojekt, jag sorterade biblioteksarkiv och jag gick en fotokurs.
Plötsligt fick jag tillsvidarejobb på en restaurang, ett hotell och Försäkringskassan samma vecka. Jag valde det sista som hade bäst villkor. I tio månader satt jag som växeltelefonist för Gotland och det nyligen ditflyttade utlandskontoret. På egen begäran lärde jag mig pensionsfraser på finska och fyllde det tidvis långsamma jobbet i växeln med att skriva ner läkarutlåtanden från diktafon. Jag vantrivdes p g a ensamheten och sökte så fort det kom en ledig tjänst som handläggare internt. Ganska snart insåg jag att det inte bara var ensamheten som inte passade mig, det var hela den här sitta vid ett skrivbord och hålla på med papper hela dagarna-grejen. Jag brann för fritidsföreningen - att anordna fester, tävlingar och happenings och utöver det jobbade jag extra som servitris på bröllop och som croupier på nattklubbarna i innerstan och insåg plötsligt att jag inte kunde stanna på ön med de förutsättningar som fanns. Så jag sökte en formkurs på en folkhögskola i Hällefors, Bergslagen.
Jag som aldrig ritat som barn insåg plötsligt att det är något man kan lära sig, något man kan öva upp men fortfarande var det tredimensionella arbeten som jag hade enklast för. Under det året gjorde jag ett tafatt försök att komma in på Konstfack men förstår när jag tänker tillbaka på mina skrattretande arbetsprover varför jag inte gjorde det. Jag hade anmält mig till de flesta designutbildningarna som fanns i södra- och mellansverige men det var bara Konstfack jag gjorde arbetsprover till på senvintern. Så av en slump pratade jag med en kille från hockeyklubben Färjestad som spelade Black Jack vid mitt bord i Filipstad en kväll. Han berättade att han skulle börja spela för en ny klubb, i Nybro. Jag hade ingen aning om var det låg men önskade honom lycka till. Dagen efter, en söndag, gick jag ner i skolans ateljé för att städa undan lite innan avslutningen och fick syn på ett svart kompendium från Designprogrammet Kalmar/Nybro. Nybro. Andra gången på två dagar som denna ort dök upp och jag bläddrade nyfiket igenom prospektet och insåg att åt helskotta med Konstfack, det är ju på Designprogrammet i Pukeberg jag vill gå.
Jag kollade om jag via högskoleverket gjort en formell ansökan dit och det hade jag och sen insåg jag att arbetsproverna skulle vara inne om - f e m dagar. Jag jobbade dag och natt (bokstavligen i tre dagar och två nätter utan sömn) för att hinna klart och på fredagen kramades alla hej då och jag åkte med hela bohaget inklämt i bilen, via posten med arbetsproverna och körde en helt vanvettig färd genom landet till färjeterminalen för att sånär hinna med båten hem till Gotland.
Pjuh, det där var ungefär 26 år sammanfattade i ett inlägg. Orkade du läsa ända hit så applåderar jag dig hängivet. Klapp klapp klapp klapp! Fortsättning följer.
10 000 tack alla som bidrog till Kalmar hjälper
Någon frågade hur loppisen som vi anordnade förrförra helgen till förmån för FN:s flyktingorgan UNHCR gick. Helt otroligt så nådde vi vårt mål på 10 000 kr (och lite till). Om man betänker att det var många småsaker för mellan 10-50kr som såldes så var det väldigt bra kommers. Jag är så stolt över Amanda och Madde som praktiskt taget tömde sina butiker till förmån för Kalmar hjälper-loppisen, för Maja med familj som bidrog med grejer och tid och stort tack även till andra privatpersoner och de företag som sponsrade med märkeskläder, fikabröd och designprylar!
Själv for någon slags säljardjävul i mig och jag pressade efter bäst förmåga priserna uppåt utan att skämmas "Den där glasvasen? Den kostar 40 kr, men ska vi säga en femtiolapp jämnt - det går ju till en bra sak?!". Trots att ursprungsmålet är uppnått så pågår insamlingen året ut och vill du bidra så kan du göra det här.
Foto: Sara Zetterström